Se mig, hör mig
Idag har jag haft en sån dag. Snälla se mig hör mig hjälp mig. Det är något jag känner ganska ofta. Jag är trött på mitt liv trött på mina känslor och trött på hur jag ser ut. Mina nära säger men ryck upp dig det fixa du eller det är bara till att göra si och så löser det sig. Men de folk inte se är att jag är sjuk. ja jag är sjuk inte fysiskt men psykiskt jag går runt med en ständig ångest. Jag har alltid byggt på min fasad för att ingen ska kunna krossa den. Jag orka inte bygga jag orka inte vara glad. Jag mår skit och ingen lyssna inte min familj eller läkare. Vad ska jag göra jag går hemma hela dagarna och är jag inte hemma så hjälper jag någon med något. Jag orka inte mer men jag kan inte säga NEJ. Jag ville ta upp mina studier igen men de går inte jag har sån ångest och sådan panik. Jag sa att jag behövde en månad till och vips så är jag aktiverad igen och ska börja plugga på måndag. Detta fungerar kanske för de flesta men inte för mig. Jag mår inte bra en. Jag kan. Inte bara vända på allt och gå ut i arbete eller börja plugga. Jag vill men de går inte för jag är rädd att jag inte klara av det. Vad gör jag då? Jag får kämpa för att läkaren ska sjukskriva mig . Att från ena månaden till den andra inte veta om jag ska klara mig ekonomisk tar mycket på mina krafter. I jan fick jag gå ifrån min Borg mitt allt min lägenhet för jag inte klarade mig ekonomiskt. Jag skulle kunna ge upp allt om jag bara Hadde fått ha kvar min Borg. Mitt liv har varit ett helvete nästa hela tiden från 2006 visst finns det måna ljusa stunder men dock väldigt många mörka. Kännas som att jag bara klagar. Men detta är hur jag känner hur jag upplever det INTE DU.
